Petit Samsara (Sammy)Vit långhårig huskatt (döv)
Född: 20/3 -03 Mor: Tore Far: - Uppfödare: Annki Försäkrad Sammy har en väldigt lång historia och har haft många ägare innan hon tillslut hamnade hos mig igen. När jag var 15 år och just hade förlorat min älskade Diana föddes det en liten vit lurvig sak i stallet där jag hade min häst. Jag vart förälskad i henne direkt! Och vid 8 veckors ålder (många visste inte bättre på den tiden) fick hon flytta hem till oss. Lyckan var total, min lilla Sammy var underbar! Men det dröjde inte länge fören vi kom fram till att något inte stämde med henne. Hon var stendöv! Det gjorde ju livet lite svårare för henne. Hon kunde t.ex. inte gå ut med dom andra katterna. Men hon växte och frodades, och trivdes, ju iaf. Vid 2 års ålder fick hon flytta upp till Lycksele då jag äntligen hade fått egen lägenhet där uppe och slapp bo på elevhemmet. Med oss flyttade även Saphir. Tyvärr fungerade det inte så bra. Saphir hade alltid varit lite av en ensamvarg. Och när hon fick pröva på livet som nästan-ensam-katt fick hon blodad tand. Hon ville inte alls ha några kattkompisar! Min klasskamrat, som hade blivit väldigt förtjust i Sammy, erbjöd sig att ta henne tills jag kunde lösa problemet. Men tiden gick, och ingen lösning dök upp. Ingen ville ha en katt som inte trivdes med andra katter. Och ingen ville heller ha en döv katt... Så det blev bestämt att Sammy skulle bo kvar hos min klasskamrat, även fast hon inte riktigt kunde ha fler katter. Om jag inte minns helt fel så bodde hon även hos klasskamratens moster eller mormor ett tag också... Men tillslut var ju studietiden slut. Och i brist på jobb och bostad fick jag lov att flytta hem igen. Dit kunde ju inte Saphir följa med. Så trots att jag gjorde allt jag kunde för henne och verkligen försökte hitta en lösning så vart det tillslut så att hon mådde så dåligt att hon fick flytta till dom sälla jaktmarkerna. Men Sammy fick iaf följa med hem. Och där blev hon kvar i några år. Hon gjorde inte mycket väsen av sig. Jag tror inte hon riktigt trivdes. Men eftersom jag inte ville flytta på henne mer så fick hon bo kvar där när jag flyttade ut igen. Där kunde sagan slutat, och alla hade levt lyckliga (ehm, nöjda kanske?) i alla sina dar. Men så hände det sig så att min storasyster flyttade hem efter en jobbig separation. Och henne vart Sammy förtjust i! Syrran hade ju inte alls tänkt sig att skaffa katt. Men Sammy gjorde klart att hos henne ville hon bo. Så när hon hittade eget att flytta till fick Sammy följa med. Ett år senare var det dags för återförening. För syrran fick jobb här i Stockholm och tog med sig sina katter och flyttade in hos oss. Och här ska dom bo tills dom hittar något eget. Och det kan ni tro att jag är glad att ha fått hem min lilla Sammy igen! Och vad gäller Sammy? Ja, hon älskar att bo här! Har aldrig sett henne trivas så bra tidigare. :) |
MetallicaSvart och vit huskatt
Född: 20/3 -09 Mor: Luna Far: - Uppfödare: Jessica Fagerström Kastrerad, ID-märkt och försäkrad Metallica föddes efter att syrrans katt hade rymt hemifrån och varit borta någon vecka. Det var Lunas andra kull. I den första hade det fötts en underbar svart liten pojke som var en stor anledning till att Metallica hamnade hos mig. Tolón som han hette, hade flyttat till mig några år tidigare. Han hade tidigare på året förlorat sin bror och bästa vän. Och strax innan Metallica flyttade till mig förlorade han svansen i en olycka. Han var alltså en väldigt olycklig liten kisse den hösten. Metallica och hennes syster var också olyckliga. Dom hade inte hittat något hem, och syrran skulle flytta och kunde inte ta dom med sig. Det blev bestämt att dom skulle bo hos oss tills ett nytt hem kunde finnas. Nu fanns det ju andra katter i hushållet. Och dom bestämde sig tydligen för att ta sig ann varsin kattunge och vara deras "uppfostrare". Tolón var den som tog sig ann Metallica. Dom 2 fann verkligen varandra och med tiden blev dom oskiljaktiga. Tolón, som tidigare varit otroligt mattekär, verkade glömma att jag ens existerade. Tolón lärde Metallica allt han kunde. Han vakade över henne, delade sin mat med henne, beskyddade henne från påhittade faror. Det gick som det gick. Jag kunde inte skilja på dessa små turturduvor! Metallica fick bli min. Och hon har varit mitt "hjärtas allra käraste röst" (som jag av någon konstig anledning kallar henne) enda sen dess. Namnet Metallica fick hon för att hennes blixt i pannan får mig att tänka på just Metallica. |
EssetBruntabby och vit svanslös huskatt
Född: 20/10 -11 Mor: Tessie Far: - Uppfödare: Gunnel Rung Kastrerad, ID-märkt och försäkrad Esset skulle egentligen flyttat till mig mycket tidigare än han gjorde. Jag hade nyligen flyttat hemmifrån för andra gången. Och med mig hade jag Metallica. Tolón hade dött i en tragisk olycka några månader tidigare. Så självklart var hon en väldigt ensam katt. Nu var det ju tyvärr så att det visat sig att hon inte var så förtjust i vissa katthonor. Så jag tänkte jag skulle köra ett säkert kort och hitta en passande hane. Mitt i mitt sökande dök det helt plötsligt upp en bild på 2 bedårande små kattungar på min fasters facebooksida. Min farmor, som jag inte hade någon kontakt med, hade fått kattungar på sin ena hona. En liten svanslös pojke och en flicka. Flickan hade redan ett väntande hem. Men eftersom jag var svag för svanslösa katter efter att ha förlorat Tolón, och ju faktiskt var på jakt efter en hane bad jag om att få hanen. Och det fick jag! Så helt plötslig en dag, strax innan Esset skulle flytta hit, fick jag veta att farmor hade ändrat sig. Hon ville ha kvar honom! Svante döpte hon honom till eftersom han var svanslös. Nu var det ju så att ingen tyckte att det var någon bra ide att hon behöll katten då hon var gammal och inte kunde ta hand om katterna ordentligt. Men trots mycket tjat gick det inte att få henne att ändra sig, han blev kvar. Han fick namnet Svante då han är svanslös. Så lite mer är ett år senare åkte farmor in på sjukhus. Hon hade KOL och hade redan varit där ett par vändor. Men denhär gången var det allvarligt! Det bestämdes att hon skulle flytta in på ett hem, och katterna kunde hon inte ha kvar. Jag själv hade jag redan skaffat en kompis till Metallica och alldeles nyligen flyttat ner till min syster här i Stora Vika. Hon hade blivit förtjust i Silas och beslutat för att behålla honom när jag flyttar någon gång i framtiden. Metallica verkar ändå trivas bäst som ensamkatt. Så vi diskuterade att skaffa en annan katt som kunde sällskapa honom när den dagen kommer. Så fick vi höra om att farmors katter skulle bort! Nu var det ju så att vi visste att hennes katter var rädda, okastrerade och kissade utanför lådan. Men jag kunde ändå inte låta dom bli avlivade utan att få en andra chans. Så jag satte mig ut för att söka rätt på ett hem åt katterna. Svante själv fick flytta till oss. Och med massor av kärlek och omtanke har vi kommit en lång bit. Efter att ha bott instängd i en tyst och stilla lägenhet har han blivit en livsglad katt som inte blir rädd för minsta lilla. Eftersom det var tänkt att vara syrrans katt så sa jag åt henne att döpa honom. Men jag tyckte hon skulle döpa honom till något på "S", eftersom jag ofta brukar behålla första bokstaven om jag döper om ett djur. Det blev Esset! XD |
SilasSvart huskatt
Född: 1/6 -12 Mor: Sotis Far: - Uppfödare: - Kastrerad, ID-märkt och försäkrad Silas kom till mig av lika stor slump som dom andra katterna. Jag var fortfarande på jakt efter en kompis åt Metallica när jag av en slump snubblade över Silas. Jag hade följt med mamma och pappa ner till Stockholm för att låna ett hästsläp av halvsyrran. Hon råkade för tillfället vara kattvakt åt en vän, så hon bjöd in oss på middag i hennes hus ute på landet. När vi kom dit var det första jag såg en liten svart hårtuffs som lekte under deras veranda. Det var Silas. Jag fick veta deras historia. Silas och hans syster var inte kompisens kattungar. Sotis, kattungarnas mamma, tillhörde grannen. Hon var bara halvåret gammal men hade redan blivit mamma! Grannen brydde sig inte alls om katten och hon hade valt att lägga ungarna under vännens veranda. Nu var ju inte vännen helt obrydd om kattungarna. Men hon kunde inte ta in dom i huset då hon hade en kull med ungar därinne också och mammorna inte kunde komma överens. (Om jag inte minns fel så hade dom en liknande historia.) Hon hade varit i kontakt med katthem, men dom hade ju tyvärr inte plats. Så hon försökte göra så gott hon kunde för kattungarna. Jag fastnade genast för den lilla svarta skiten, det fanns ingen tvekan om att han skulle få flytta till mig när han var stor nog! Jag lyckades fånga in honom, trots hans skygghet, och hela den eftermiddagen satt jag med honom sovandes och spinnandes i min famn. Det var ingen tvekan från någons sida att han skulle flytta till mig! En månad senare satt jag på tåget hem från Stockholm med mitt lilla nytillskott. Jag skulle vilja säga att jag inte har ångrat det en sekund, men det vore att ljuga. Det var den vildaste lilla kattunge jag varit med om! Men jag och Metallica överlevde kattungetiden och hon lärde sig att älska honom. Och efter ett tag flyttade vi ner till Stockholm och han fick bli utekatt och få göra sig av med energin där istället. Numer är han världens gosigaste lilla pojke. Namnet Silas fick han för att hans svarta färg påminner mig om albinon Silas i "Da Vinci Koden". Och när jag läste på lite lärde jag mig att Silas var en biblisk person. Även kallas Silvanus från det latinska ordet för "skog" - "silva". Han kommer ju typ från skogen, så vilket namn kunde passa bättre? |
DecibellBrunagouti och vit långhårig huskatt
Född: 13/7 -13 Mor: Missan Far: - Uppfödare: - Kastrerad, ID-märkt och försäkrad Decibell föddes i en kull på 5 hemma hos en bekant till mamma. Då hennes ägare blev tvungen att flytta väldigt hastigt och lustig lämnades mammakatt med ungar hemma hos mamma när dom bara var några dagar gamla. När Decibell var runt 4 veckor råkade syrran ta sig en tur upp till Dalarna för att hälsa på familjen. Det vart kärlek vid första ögonkastet! Men det var lite tvekan om hurvida hon skulle flytta hit. Särskilt sen det visade sig att det var en hon och inte en han som vi trott. Metallica kan nämligen vara lite grinig mot honor. Men efter många om och men och långa diskussioner bestämde vi oss för att hon skulle få flytta hit iaf. Så vid 12 veckors ålder flyttade en fräsande liten hårboll in. Mot allas förväntningar så gick det ganska bra mellan Metallica och Decibell. Och nu, några månader senare, är hon en fullgod medlem av kattfamiljen. |