Mål och planer
Bats är en liten musuppfödning belägen i natursköna Stora Vika, 1 mil norr om Nynäshamn och drygt 5 mil söder om Stockholm. Här satsar jag på att föda upp friska, trevliga och långlivade Bandedmöss i färgerna Black, Blue, Dove och Silver. Hårlagen som förekommer är Shorthair, Asterex, Longhair och Texel med och utan Satin. Jag har även ett litet sidoprojekt där jag försöker avla fram Ry Banded Satin (Shorthair)
Jag vill satsa på att föda upp möss på ett lite annorlunda sätt. Det viktigaste för mig är hälsan och temperamentet. Därför kommer mina kullar vara lite brokiga färgmässigt i början. Men med tiden kommer jag att kunna avla bort det. Jag vill dessutom bara hålla ett mindre antal möss, för att kunna ge alla den uppmärksamhet dom förtjänar. Jag kommer därför vara begränsad till ett fåtal kullar varje år. Detta ger fördelen att jag kan utvärdera varje kull noga innan jag går vidare med nästa generation. Jag kan också vara mer noggrann i val av köpare då jag inte kommer föda upp mer möss än vad jag själv har plats för.
Jag har ett mål i min avel; att få fram friska, långlivade och trevliga möss. Olika uppfödare har olika mål. Att förbättra hälsan, livslängden, temperamentet, färger osv. Egentligen skulle vi nog alla vilja avla på allt det. Men det finns inga perfekta djur, så alla uppfödare av alla arter måste tyvärr inse att man får lov att välja vad som är viktigast för ensjälv. Själv anser jag att det inte är någon mening med att ha en vacker mus om den inte vill bli pysslad med och/eller blir sjuk och dör. Så hälsan och temperamentet kommer i första hand. Och med bra hälsa följer oftast en bra livslängd, även om det inte alltid är givet.
Jag är medlem i Svemus och alla mina kullar registreras där. Tanken är att jag ska bli registrerad uppfödare i Svemus.
Jag vill satsa på att föda upp möss på ett lite annorlunda sätt. Det viktigaste för mig är hälsan och temperamentet. Därför kommer mina kullar vara lite brokiga färgmässigt i början. Men med tiden kommer jag att kunna avla bort det. Jag vill dessutom bara hålla ett mindre antal möss, för att kunna ge alla den uppmärksamhet dom förtjänar. Jag kommer därför vara begränsad till ett fåtal kullar varje år. Detta ger fördelen att jag kan utvärdera varje kull noga innan jag går vidare med nästa generation. Jag kan också vara mer noggrann i val av köpare då jag inte kommer föda upp mer möss än vad jag själv har plats för.
Jag har ett mål i min avel; att få fram friska, långlivade och trevliga möss. Olika uppfödare har olika mål. Att förbättra hälsan, livslängden, temperamentet, färger osv. Egentligen skulle vi nog alla vilja avla på allt det. Men det finns inga perfekta djur, så alla uppfödare av alla arter måste tyvärr inse att man får lov att välja vad som är viktigast för ensjälv. Själv anser jag att det inte är någon mening med att ha en vacker mus om den inte vill bli pysslad med och/eller blir sjuk och dör. Så hälsan och temperamentet kommer i första hand. Och med bra hälsa följer oftast en bra livslängd, även om det inte alltid är givet.
Jag är medlem i Svemus och alla mina kullar registreras där. Tanken är att jag ska bli registrerad uppfödare i Svemus.
Avelsetik
Det är viktigt för mig att mina möss mår bra och har bästa förutsättningarna för ett långt och lyckligt liv. Därför kommer jag vara väldigt noggrann med vilka möss jag avlar på. Jag kommer aldrig avla på en mus som varit sjuk. För att bäst kunna avgöra temperament och hälsa på mina möss kommer jag alltid vänta så länge som möjligt med att avla på dom. Min grundregel är minst sex månader för honor och minst ett år för hanar. Men den är inte skriven i sten, ibland kan man bli tvungen att ta ut svängarna lite. För honornas bästa tar jag aldrig mer än 2-3 kullar på en hona och oftast inte ens det.
Men seriös uppfödning handlar om så mycket mer än att bara avla på friska och långlivade djur. Ibland måste man göra saker man egentligen inte vill och fatta beslut man helst hade velat slippa. Om syftet med aveln är att försöka förbättra tammusen och hela tiden sträva mot ett friskare och sundare djur måste man ibland sätta artens bästa och själva målet med aveln framför individens bästa.
För att kunna upptäcka och motverka eventuella defekter i linjen måste man ibland göra provparningar. Parningar som görs enbart för att se om man får fram sådant man inte vill ha i linjen. Bättre att kunna upptäcka det tidigt och kunna åtgärda det än att hoppas på det bästa, fortsätta avla och sen sitta där med en hel drös med djur som bär på skit man inte vill ha. Jag kommer göra provparningar. Men ungar från dessa kullar kom aldrig att säljas, varken till sällskap eller avel.
För att kunna hålla en frisk och sund linje måste man även sålla bland sina djur. Det är egentligen i grund och botten dessa djur som säljs till sällskap. (Det betyder inte att dom på något vis skulle vara sämre djur, dom har bara inte just dom egenskaper man vill avla vidare på.) Men ibland kan man bli tvungen att gå steget längre. Ibland kan det, tyvärr, vara nödvändigt med kullning. Det kan hända att jag känner det nödvändigt att kulla ungar av olika anledningar. T.ex. att kullen blivit lite väl stor eller att det blivit fler hanar än vad jag tror mig kunna hitta hem till eller själv kunna ta hand om på ett tillfredsställande sätt.
Man kan hävda att om man sätter ett liv till världen så är man ansvarig för dess väl och ve och att det är oansvarigt att ta bort "oönskade" ungar. Men jag anser som sagt att artens bästa går framför individens. Och jag anser det mer ansvarsfullt att ta bort ett djur än behålla det för sakens skull och sen sitta där med fler djur än vad man har tid och plats för. Jag värderar kvalitet framför kvantitet och ser hellre ett kort men bra liv än ett fullångt liv i minimala burar och mycket mindre mänsklig kontakt.
Därmed inte sagt att jag kommer kulla ungar såfort det är något som inte passar. Men jag ser inte på kullning som något som alltid är fel eller dåligt. Det kan hända att jag anser det nödvändigt att kulla. Det står jag för.
Men seriös uppfödning handlar om så mycket mer än att bara avla på friska och långlivade djur. Ibland måste man göra saker man egentligen inte vill och fatta beslut man helst hade velat slippa. Om syftet med aveln är att försöka förbättra tammusen och hela tiden sträva mot ett friskare och sundare djur måste man ibland sätta artens bästa och själva målet med aveln framför individens bästa.
För att kunna upptäcka och motverka eventuella defekter i linjen måste man ibland göra provparningar. Parningar som görs enbart för att se om man får fram sådant man inte vill ha i linjen. Bättre att kunna upptäcka det tidigt och kunna åtgärda det än att hoppas på det bästa, fortsätta avla och sen sitta där med en hel drös med djur som bär på skit man inte vill ha. Jag kommer göra provparningar. Men ungar från dessa kullar kom aldrig att säljas, varken till sällskap eller avel.
För att kunna hålla en frisk och sund linje måste man även sålla bland sina djur. Det är egentligen i grund och botten dessa djur som säljs till sällskap. (Det betyder inte att dom på något vis skulle vara sämre djur, dom har bara inte just dom egenskaper man vill avla vidare på.) Men ibland kan man bli tvungen att gå steget längre. Ibland kan det, tyvärr, vara nödvändigt med kullning. Det kan hända att jag känner det nödvändigt att kulla ungar av olika anledningar. T.ex. att kullen blivit lite väl stor eller att det blivit fler hanar än vad jag tror mig kunna hitta hem till eller själv kunna ta hand om på ett tillfredsställande sätt.
Man kan hävda att om man sätter ett liv till världen så är man ansvarig för dess väl och ve och att det är oansvarigt att ta bort "oönskade" ungar. Men jag anser som sagt att artens bästa går framför individens. Och jag anser det mer ansvarsfullt att ta bort ett djur än behålla det för sakens skull och sen sitta där med fler djur än vad man har tid och plats för. Jag värderar kvalitet framför kvantitet och ser hellre ett kort men bra liv än ett fullångt liv i minimala burar och mycket mindre mänsklig kontakt.
Därmed inte sagt att jag kommer kulla ungar såfort det är något som inte passar. Men jag ser inte på kullning som något som alltid är fel eller dåligt. Det kan hända att jag anser det nödvändigt att kulla. Det står jag för.